StrikeAhead

Fiske efter gärs: den lilla abborren som jagar i mörkret

På undersidan av huvudet sitter platta, runda slemgropar — och med dem, skriver tyska Wikipedia, känner den rörelser i vattnet. FishBase tillägger: Den äter på natten och hittar sitt byte med hjälp av sidolinjesystemet; de hinnaktiga väggarna i huvudets kanaler gör den särskilt riktningskänslig. Enligt engelska Wikipedia förblir dess sinnesceller skarpa även på äldre dagar, medan de hos abborren blir svagare när den blir vuxen. Den här artikeln handlar om gärsen, *Gymnocephalus cernua* — tyska Kaulbarsch, engelska ruffe eller pope, franska grémille (även perche goujonnière), italienska acerina, spanska acerina (Wikidata), portugisiska acerina eurasiana, nederländska pos, danska och norska hork, finska kiiski, ryska обыкновенный ёрш (ёрш), turkiska Trakya levreği, kroatiska balavac, slovenska okun, japanska ラフ (rafu) och arabiska راف (Wikidata). För grekiska och albanska hittade vi inget belagt folkligt namn; där står det vetenskapliga. Liten är den — men en rovfisk i abborrformat, och enligt FishBase räknas den som sportfisk.

”Kulan” bland abborrarna

Den beskrevs av Carl von Linné år 1758, som *Perca cernua* — alltså direkt som abborre. I dag står den i släktet *Gymnocephalus*, enligt FishBase från grekiskans gymnos, naken, och kephale, huvud: Dess huvud saknar fjäll. Det tyska namnet Kaulbarsch förklarar tyska Wikipedia med dess satta kroppsbyggnad — ”Kaul-” ska vara en dialektal form av ”Kugel”, kula. Två andra språk har gett den ett mindre smickrande namn: Kroatiskans balavac påminner om bale, slem, och en svensk biform lyder enligt Wikidata snorgärs — en gärs känns i handen precis som den heter. Kroatiska Wikipedia beskriver dess hud som slemmig och täckt av vassa, grå fjäll.

Så känner du igen den

Det säkraste kännetecknet är ryggfenan: Hos gärsen är den inte delad (tyska Wikipedia) — framtill 12 till 16 taggstrålar, bakom dem 11 till 15 mjukstrålar, i ett enda sammanhängande stycke. Abborren har däremot två åtskilda ryggfenor. På gällocket sitter en lång, kraftig tagg, på förlocket flera korta — den som krokar av den tar därför försiktigt tag. Ryggen är olivbrun till grågrön med mörka, oregelbundna fläckar, sidorna är gulaktiga, bröstet skimrar rödaktigt, buken är vitaktig till ljusgrön (tyska Wikipedia). FishBase anger kroppshöjden — 24 till 27 % av standardlängden — som det kännetecken som skiljer den från de andra arterna i släktet.

  • Storlek: vanligen 12 cm (FishBase), enligt tyska Wikipedia 12 till 15 cm; den högsta publicerade vikten är 400 g. Könsmogen blir den enligt FishBase vid omkring 10,5 cm.
  • Ålder: Honor blir enligt FishBase och tyska Wikipedia upp till ungefär 10 år gamla, hanar ungefär 7.
  • Levnadssätt: FishBase beskriver den som en ensamvarg som inte bildar stim; tyska Wikipedia talar om små grupper. Där den lever tillsammans med abborren håller den sig enligt båda källorna i de djupare vattenskikten.

Var den lever

Enligt FishBase lever den i söt- och brackvatten, på 2 till 85 m djup, vid 10 till 20 °C: i näringsrika sjöar, i floder i slätt- och kullandskap, i mynningarna av stora floder, i brackvattensjöar med upp till omkring 10 till 12 promille salt och i dammsjöar. Helst vill den ha stillastående eller långsamt strömmande vatten med mjuk, växtfri botten eller djupa partier över sand och grus. Ju näringsrikare ett vatten blir, desto vanligare blir den, och enligt FishBase tål den en hel del föroreningar. Inhemsk är den enligt tyska Wikipedia norr om Pyrenéerna och Alperna — i avrinningsområdena till Nordsjön, Östersjön, Vita havet, Barents hav, Svarta havet och Kaspiska havet —, dessutom i England och i Sibirien österut ända till Kolyma. Vanligast är den enligt tyska Wikipedia i stora flodmynningar och längs brackvattenkuster, till exempel Östersjöns.

Vad den äter — och när

Enligt FishBase äter den djurplankton, fjädermygglarver, maskar och märlkräftor; tyska Wikipedia nämner dessutom fiskrom och fiskyngel. I kustsjöar och tidvattenmynningar lever den enligt FishBase frisimmande och jagar även fisk. Det avgörande är tidpunkten: Den äter på natten och kan tack vare sin sidolinje enligt tyska Wikipedia jaga i mörker. Vid vattnet betyder det: Den söker sin föda vid botten, och skymningen och natten är dess tid. Vill du fiska riktat efter den, erbjuder du något litet tätt intill botten — och kollar först reglerna för ditt vatten.

Samtidigt är den själv byte. Enligt italienska Wikipedia äts den av öringar, ålar, laxar och gäddor, enligt engelska Wikipedia i Skottland även av storskarvar och gråhägrar. FishBase noterar kort: bete för gädda. Om och hur betesfisk är tillåten i ditt vatten avgörs av de lokala fiskereglerna — och de skiljer sig från land till land, ibland från region till region.

Lek på grunt vatten

Enligt FishBase leker den på 3 m djup eller grundare, på helt olika slags botten. Äggen är vita till gula och fastnar som strängar på stenar och växter; honan lägger dem enligt FishBase i två eller fler omgångar, på sommaren oftast omkring 30 dagar isär, och den första är den största. Larverna lever knappt eller inte alls i det fria vattnet och söker sig tidigt till botten; under 10 °C och över 20 °C överlever de dåligt. Enligt engelska Wikipedia kläcks de efter 5 till 12 dagar vid 10 till 15 °C.

Abborren som reste med barlastvattnet

I sitt hemområde är den en anspråkslös granne; IUCN listar den som livskraftig (Least Concern; enligt FishBase bedömd den 28 maj 2022). På andra håll är den ett problem. Enligt engelska Wikipedia upptäcktes den på 1980-talet i Stora sjöarna i Nordamerika, troligen införd med barlastvatten från fartyg vid Duluth (Minnesota); den var den första invasiva art som det amerikanska programmet mot främmande skadegörare i vatten klassade som skadegörare, och i dag är den den vanligaste fisken i avrinningsområdet för St. Louis River, där den konkurrerar med gula abborren om födan. I skotska Loch Lomond hittades den 1982, troligen ditförd som levande betesfisk; där äter den rommen från powan, en sikart. Enligt engelska Wikipedia har den också införts i delar av Frankrike, norra Italien och Grekland; FishBase noterar att flera länder har rapporterat skador på ekosystemet efter dess införsel. Lärdomen för fiskare: Flytta aldrig betesfisk från ett vatten till ett annat.

Fem motsägelser, lämnade orörda

  • Hur lång blir den? FishBase: högst 29 cm. Tyska, italienska och kroatiska Wikipedia: 25 cm. Den engelska anger 25 cm i inledningen och längre ner 29 cm.
  • Hur många ägg? Tyska Wikipedia: 50 000 till 100 000 per hona, beroende på storlek. Den engelska: 130 000 till 200 000 per år.
  • När leker den? Tyska Wikipedia: mars till maj. Den engelska: mitten av april till ungefär juni. Den kroatiska: april eller maj, när vattnet når 10 till 15 °C. Den italienska: mars till augusti.
  • När är den vuxen? Engelska Wikipedia: vid 2 till 3 års ålder, i varmt vatten redan under första året. Den kroatiska: vid tre års ålder. FishBase anger inga år utan en längd: omkring 10,5 cm.
  • Ensamvarg eller grupp? FishBase: lever ensam, utan stim. Tyska Wikipedia: i små grupper. Den kroatiska: i små stim.

Tre namn som leder till fel fisk

  • Slovenskans ”okun”, ryskans ”окунь”. Nästan samma ord, två fiskar: I slovenska Wikipedia är okun gärsen — det ryska окунь (okun) är abborren. Gärsen heter på ryska ёрш.
  • Turkiskans ”Trakya levreği”. Ordagrant den ”thrakiska levrek” — och levrek betyder annars på turkiska havsabborre, som den här serien ägnar en egen grupp. Med den saltvattensfisken har gärsen ingenting att göra.
  • ”Donaukaulbarsch”. Det tyska namnet (ordagrant ”Donaugärs”) avser en egen art, *Gymnocephalus baloni*, som enligt tyska Wikipedia lever i Donaus nedre lopp och först 1974 erkändes som självständig. Den är mer högryggad, och dess fläckar står alltid lodrätt. Den som får en ”gärs” vid nedre Donau gör klokt i att titta två gånger.

Kvar står frågan som varje artikel i den här serien börjar med: när. Livsmiljö, föda och vanor står ovan, och de ligger fast. Det som ändras varje dag är allt annat — ljus, vattenstånd, temperatur, vind —, och om en kväll vid vattnet är värd det avgörs just där. Det räknar StrikeAhead ut: Den tar förhållandena vid ditt vatten och säger dig när turen är värd att göra. Och eftersom man inte känner ett främmande vatten, dess branter och dess regler från första dagen, säger StrikeAhead Pathfinder dig med vem du ger dig ut: handplockade guider och skeppare, personligen granskade innan de listas — licens och försäkring —, med verifierade fångster i stället för reklambilder, utan betald rankning och för dig som fiskare utan förmedlingsavgift. Appen säger när, Pathfinder med vem.